8 mars 2019 – Sandra

Hejsan

Jag träffade denna man 1994, när jag var endast 21 år. Vi träffades när jag studerade på Folkhögskolan. Det började bra och efter skolan flyttade vi tillbaka till Göteborg, i juni 1995. Han visade sig var go. Han gav mig blommor och visade uppskattning.

Våldsbeteendet kom smygande och efterhand fattade jag. Först kom det lite glåpord om hur jag såg ut. Han ville ha koll på vart jag var, ringde om jag ej var hemma i tid. Sedan ville han inte att jag skulle umgås med mina väninnor längre. Så sakta uteslöt jag från att vara med dem. Senare fick jag lite knuffar, nyp och slag där det inte skulle synas, så jag kunde jobba. Han hotade mig så att jag inte skulle säga något till någon.

Droppen var när han försökte strypa mig en dag i köket. Det började svartna för mig och jag fick tag i en teflon-stekpannan och drämde till han allt vad jag kunde. Jag sprang därifrån till min kompis. De gömde mig pga. av han letande efter mig. Han sa att han skulle slå ihjäl mig om han hittade mig.

Jag var gömd hos kompisar i 3 veckor, sedan kom min moster och morbror från Norrland och hämtade mig. Jag var som en zombie första tiden, sa min moster. Jag kunde inte sova, inte äta och jag var vaken ca 1 vecka innan min kropp la av. Då somnade jag, trygg med kusiner, morbror och moster som fanns omkring mig. Under denna tid tog min mamma och min killes mamma hand om honom i Göteborg. De tvångs-inlade honom på psyket. Mamma ordnade allt i min lägenhet tills jag kom hem. Hon bytte lås, bytte telefonnummer och fixade räkningarna tillsammans med hans mamma.

Det var svårt att komma hem till Göteborg igen. Sen träffade jag en gammal kompis från högstadiet, som föreslog att jag skulle komma till hans träning. Självförsvarkurs! Min kompis hämtade mig och följde mig hem samt var med på träningarna. Där blev jag specialbehandlad och fick träna endast med denna kompis. Det tog mig 2 år innan jag kunde träna fullt ut med alla grepp som exempelvis strypgrepp. Jag träffade min man där också, så nu i år, är det 20 år sedan vi förlovade oss.

Detta var min berättelse. /Sandra