Ordförandes september-hälsning

    Det händer inte mig…

    Inte jag, ”jag skulle gå vid första slaget”

    Hur kunde jag hamnat i denna sörjan?

Klok, stark o synnerligen självständig så beskrev mina vänner mig vid den tidpunkten i mitt liv då jag drabbades av första slaget. Inte visste jag då att alla kan drabbas. Men för många av förövarna är just vi, de starka, det mest utmanande att knäcka. Många av dem söker sig aktivt till oss; de starka.

Få utanför relationen begriper hur förhållandet verkligen är. Hur misshandeln börjar med de små, små stegen. Hur man långsamt manipuleras till att tro att man inte längre har något värde, att man inte duger något till, att man inte längre kan klara sig själv.

Det värsta är att man börjar tro att det är sant.

Att känna närvaron av rädslan, den ständigt stickande skräcken och den starka oron över vilket humör hen är på idag. Det hörs redan på hur nyckeln sätts i låset, på stegen i hallen, skuggan som närmar sig och plötsligt står i dörröppningen.

Min tanke går till den packade väskan i linneskåpet. Den röda väskan som innehåller allt det barnen och jag behöver under ett par dagar. Jag tänker fly, Vilket år som helst nu…

Glädjen i att finnas till för någon och kunna hjälpa till. Att kanske kunna tända ett ljus i mörkret. Att Hand i Hand kunna leda dig bort ifrån den ångest som orden bakom ryggen, hotet och rädslan ger. Att känna att Du inte är ensam.

Därför håller vi i C4L vår hand i din och finns där för Dig.

Varma hälsningar/ Heléne, Ordförande Courage 4 Life

Du gillar kanske också...

1 svar

  1. 24 oktober, 2018

    solars.biz

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *